Vad som än händer...

Frid alla därute som läser min blogg.

Är hemma och sjukskriven nu på grund av att jag ramlade över en stenhög i hönsgården.
När jag kom hem så hade jag en stor bula på mitt vänstra ben, såsom en halv tennisboll. ¨
Jag var ganska säker på att det var brutet då jag inte ens kunde gå. Men som väl var så visade det sig att det inte var så utan bara mjukdelsskadat.

Man tänker mycket när något sånt här händer, man lär sig uppskatta det man har och hur frisk man är. Det är bra med sådana tankeställare ibland. Alltför ofta låter vi alla saker runt oss bara snurra omkring och vi blir jagade av allt vi ska och måste göra.. när man egentligen i måste så mycket. Att bli stilla och andas, att stanna upp.

Ibland  måste det hända det som hände mig... så man stannar upp och andas.
Jag är mycket tacksam för att Jesus tar hand om mig och jag vet att allt som än händer mig så är han med och låter allt samverka till det bästa.

 Nu har snart ännu en vecka gått och jag är tacksam för varje dag som Jesus går brevid mig.
Många gånger i min ensamhet och då jag är i bön inför Herren så ger han mig tröst.
För jag saknar dom som gått före mig och nu i dagarna är detta jobbigt.
Ja vet att jag kommer få träffa dom men ibland så är smärtan och saknaden alltför stor och detta tar över. Men då är Jesus där med sin sårmärkta hand. För han vet och han förstår. Ingen abslut ingen kan förstå mig så bra som han. Men jag väntar dagen då jag ska få komma hem.

Ta väl hand om er och era nära och kära.

Ha en välsignad dag

Alex